Du är här:Start > Björnö > Historia

Berättelsen om gården

Det första man kommer till när man lämnar fastlandet och åker över bron till Björnö är Café Björnen (tidigare kallad Norra Björnöns Fritidsgård). Den syns inte från vägen där den ligger uppe på berget, och det går att välja några olika sätt att ta sig fram till gården. Om man parkerar under träden direkt efter bron kan man antingen ta den branta, något övervuxna stigen, eller gå ut mot badplatsen på norra udden för att sedan svänga vänster och ta den något mindre branta stigen. Vill man köra ända fram svänger man istället in till höger på den lilla grusvägen. Väl framme möter man en samling hus av varierande slag. Husen är bekanta för många men hur och varför hamnade de här?

Vi backar till året 1953. Baptistkyrkan ligger på Sturegatan, och Missionskyrkan på den plats där man idag kör upp i Arosians parkeringshus. Missionsförsamlingen har även ett sommarhem på Djäkneberget där man driver servering och där kyrkkaffe dricks på sommaren. Västerås stad vill göra naturreservat av Björnö och utnyttjar därför sin förköpsrätt när det lilla timrade huset på berget på Björnös norra udde blir till salu.



Genom goda kontakter mellan missionsförsamlingen och stadens styrelse erbjuds församlingen att arrendera huset och den stora tomten. Tanken är att använda gården för ungdomsarbete, till exempel scouting. Förutom det enkla timmerhuset finns här även en sovlänga för övernattning, och tomten som hör till är stor. Den sträcker sig från huset och ut till öns yttersta spets.

Så går det några år och staden ska moderniseras. Missionskyrkan ska rivas och Ansgarskyrkan byggas. I tomtaffären med staden lämnas tomten på Djäkneberget i utbyte mot den nya tomten på Pettersberg. Församlingen beslutar att göra om den ganska enkla anläggningen på Björnö till en gård för alla.
Delar av sommarhemmet på Djäkneberget monteras ned och byggs upp på Björnö ihop med det befintliga huset. En altan byggs till och den branta tomten fylls upp för att marken ska bli mer plan. På området finns nu också ytterligare ett hus, den lilla stugan som sommarvärdarna numera brukar bo i. Innan den flyttades till ön och inreddes fungerade den som bastu för spelarna i VSK. Till sommaren 1969 står den nya, större fritidsgården klar.

I mitten på sjuttiotalet rivs sovlängan och tre stugor byggs. De ska användas för uthyrning för att få lite liv och rörelse, men även ge ett ekonomiskt tillskott till driften av gården. Gården ägs och drivs av missionsförsamlingen, men även medlemmar från baptistförsamlingen kommer på besök och hjälper till. Samarbetet om fritidsgården formaliseras 1983 mellan de två församlingarna, och två år senare byggs servicelängan med toaletter och bastu, där båda församlingarna är med och betalar. På detta sätt drivs gården tillsammans fram till 2007, då de båda församlingarna bildar Ansgarsförsamlingen som idag äger och driver Café Björnen.